blogg

18. nov, 2018

Natten som var skulle bli min första lediga natt sedan vi kom hem från USA. Vin var inköpt och god mat planerad. Men så ville jobbarkompisen Jimmy ha ledigt, helt slut efter en massa timmar övertid denna vecka. Han fick då rådet av en annan jobbarkompis att fråga mig om jag kunde ta Vingåker, Högsjö, Viala och Julita Hallen i natt.- Hon behöver säkert pengar, ska väl köpa någon hund eller nåt! Hur kunde han veta det! CoolKlart jag körde!

3. nov, 2018

Att kaffepannan alltid står redo här i Täckhammar är ju allmänt känt! Många valpköpare, presumtiva valpköpare, nyfikna på rasen......har suttit här under träden i trädgården eller i mitt stökiga kök! Alltid lika trevligt!

Häromdagen hade jag besök av en barnfamilj med 3 barn från 5 år och uppåt. Pappan i familjen och 5-åringen var de som var minst intresserade av att skaffa hund, Flickorna och mamma var de drivande. Västgötaspets var rasen som intresserade efter visst forskning om vad som skulle kunna passa familjen. Då passade det ju bra att komma hit och träffa ett gäng!

5-åringen ville inte ens gå ur bilen ute på gårdsplanen, efter viss övertalning fick pappa ut honom ur bilen, just då smet Polly ut genom grinden för att välkomna gästerna, -Shit, tänkte jag, nu blir pojken rädd, inte bra. Inte blev pojken rädd, skratt hördes och plötsligt var han på bättre humör. In genom grinden kom familjen, överfölls av ett gäng superlyckliga västgötar, de älskar att få gäster! 

Barnen som inte alls var särskilt hundvana betedde sig helt exemplariskt, inga viftande händer eller skrik. Lugnt och fint lät de sig undersökas högt och lågt av gänget. 

Väl inne i köket var lilla 5-åringen supernöjd, vilket ställe! -Kaffehus och hundhus,mumsade nöjt i sig av vad som bjöds och sen försvann barnen ut i hallen med ett gäng hundar. Ivi tog sig an pappan, hoppade upp på stolen bredvid och gjorde sitt yttersta för att göra ett gott intryck.

Summan av besöket blev att även pappan kunde tänka sig en västgötaspets om bara allt praktiskt kunde lösa sig till det bästa.

Och 5-åringens sista ord innan han försvann ut genom dörren vid hemfärd - Jag vill ha en sån där Turbo, jag vill ha en sån där Turbo......Cool

Hoppas de får till det och hittar en trevlig västgötaspets, tror den kommer passa in perfekt! 

 

 

1. nov, 2018

Västgötaspetsen är hårt ansatt av hot från flera håll nu för tiden! 

Rasen har hamnat i händerna på utställningsuppfödare! Valpar är inte valpar, de är blivande stjärnor och visas på bilder i stram givakt! Föräldradjur väljs efter championtitlar och utställningsframgångar. Det slår inte fel! Kommer en ny ung hane ut i utställningsringen och lyckas bra, då är utställningsuppfödarna där och vill para! Spelar ingen roll om stamtavlan innehåller 5-10 st av de mest använda avelshundarna i världen. Nä, tvärtom, stamtavlan läggs gärna ut för att skylta med alla championtitlar och "fina" kennelnamn. En "hemmahund" med fria höfter, ögon och ett väl genomfört BPH är inte värd att ens snegla på, särskilt inte om den inte har de "rätta" kennelnamnen i stamtavlan. 

Det finns en skrämmande övertro på att utställningar sållar fram de hundar som är mest lämpade för avel. Nya och vissa, mer erfarna, uppfödare litar fullkomligt på domarnas förmåga att bedöma rasen västgötaspets. Ofta bedöms inte hundarna i sig, utan är det "rätt" person i snöret så skulle det lika gärna kunna vara en gris som visas fram. Tyvärr det är så! Endast ett fåtal domare tittar på hunden och inget annat! Endast ett fåtal domare törs vika av från gängse vinnare. En medioker hund som inte röner några stora framgångar när den visas av sin ägare har inga problem att bli champion när "rätt" handler håller i snöret. Jag vet, en erfaren handler kan locka fram det bästa hos en hund, men faktum kvarstår att det är en medioker hund. En medioker hund som visas av "rätt" handler kan gå hur långt som helst, men skulle någon annan okänd handler någon gång visa samma hund p.g.a den "rätta" handlerns förhinder då får hunden det pris den egentligen förtjänar. Domaren vet ju inte vem som äger hunden då! Så går det till på hundutställningar, summan av kardemumman är att utställningsmeriter betyder inte ett smack när avelshundar ska sållas fram.  Utställningar är ett jippo som kan roa ibland och visst är det roligt att vinna och få rosetter, men man måste ta det för vad det är.

Dessa utställningsuppfödare vill helst bara sälja till personer som vill ställa ut naturligtvis, kommer det fram att man inte tänker ställa ut sin hund kan man nästan åka ut med näsan före! Jag har ofta funderat på hur uppfödaren agerar om hunden nu inte blir någon utställningstjärna! Är det valpköparens fel då? Finns det vinstgaranti på valpar som säljs som utställningsobjekt?

Dessa utställningsuppfödare bryr sig inte särskilt mycket om att vallanlagstesta, göra MH eller BPH eller att få sina hundar exteriörbeskrivna. Det räcker ju med kritiklappar från utställningar.

Flera av dessa utställningsuppfödare verkar också ha tagit avstånd från att hjälpa till med att komma någon vart med den s.k västgötaspetsretinopatin. Det finns det sämre folk till tydligen.

Västgötaspetsen har en specialklubb vars styrelse prioriterar utställningar, när klubbens kassa är välfylld då sänks de redan löjligt låga anmälningavgifterna ännu mer. 

Var finns engagemanget för rasens framtid? Västgötaspetsuppfödarnas agerande när det gäller att välja avelshundar visar att behovet av utbildning och upplysning är enormt stort! 

Jag har deltagit på flera medlemsmöten senaste åren, fokus har legat på västgötaspetsretinopatin. Den genetiska variationen har nämnts i förbigående. Inga krafttag för att infomera om hur uppfödarna ska kunna hitta "udda" hundar eller hur man läser avelsdata, huunddata, Mk-listan......vad man som uppfödare behöver prioritera för att rasen ska ha en sund framtid. Nä, man stryker medhårs och åser hur samma blodslinjer översvämmar världen. Jag vet att "uppfödareliten", det s.k A-laget kan man inte påverka, de är fartblinda och kör på i ullstrumporna med rosetter och pokaler i blicken. Men tänk om en och annan uppfödare, som inte har hamnat i klorna på "uppfödareliten" ännu kunde få lära sig mer om vilka vägar som finns att gå för att inte hamna i fällan och föda upp hundar med samma stam som "alla" andra.

Kanske är det lite mycket begärt att västgötaspetsens specilaklubb ska ta tag i den genetiska variationen! När jag på ett medlemsmöte hör en styrelsemedlem, tillika uppfödare, räcka upp handen och fråga vad en founders är.......då förstår jag varför det ser ut som det gör.

Utställningar är en fara för rasen.

En annan fara för rasen är de allt mer populära DNA-testerna. Det DNA-testas för retinopati, det DNA-testas för att få veta hur ens hundar ligger till genetiskt, det DNA-testas för att se om hunden för den vita färgen.....Det DNA-testas i oändlighet. Jag har själv gjort det och kommer förmodligen att göra det igen.

Faran är när uppfödarna inte kan använda dessa DNA-tester med sunt förnuft! När urvalet av avelshundar görs på grundval av testresultat. När hela valpkullar DNA-testas och uppfödaren behåller valpen med CLEAR som resultat. Är det den bästa valpen? När hundar som importeras måste vara CLEAR, annars är den inte intressant! När tikägare letar efter hanar som är CLEAR, är det just den hanen som är bäst lämpad för just den tiken? Vart tar alla andra kriterier vägen som ska uppfyllas för att en hund ska vara ett bra avelsobjekt?

Går CLEAR ögon före temperament, hälsa, arbetskapacitet, genetisk variation.......?

Det tämligen nya testet i USA som visar hur västgötaspetsarna är släkt med varandra är säkert bra på många sätt. Ca 150 västgötar runt om i världen har gjort testet. Testet visar att individer som är nära besläktade i stamtavlan kan vara tämligen obesläktade med varandra när man jämför DNA! Intressant och det kan säkert hjälpa till med den genetiska spridningen. MEN, kommer uppfödarna sluta leta "udda" hundar? Det går ju bra att para den där hunden med 400 barnbarn med den där hunden med 200 barnbarn, de är inte ett dugg släkt enligt DNA-testet! Jättebra! Hur många blodslinjer hinner dö ut innan uppfödarna inser att ALLA hundar behövs NU! 

Västgötaspetsen har ingen lätt framtid, att se uppfödarna över lag ignorera problemen gör mig väldigt orolig. Var är det sunda förnuftet, var är intresset för rasens historia, var är intresset för att bevara rasen som en sund, energisk, orädd hund med arbetskapacitet?

 

3. okt, 2018

Oj, oj, oj vilket år detta varit! Full rulle hela, hela tiden! Många valpar med det jobb det innebär, fullt upp på jobbet med nya uppdrag och ständig personalbrist, hinna med att renovera och underhålla hus och hem, kämpa mot den stekande hettan! Ja, ni vet!

Nu har hösten kommit och kanske kan det lugna ner sig lite nu. 

När jag tittar i backspegeln så finns det ju saker jag skulle vilja ha fått gjort så klart, men jag får vara nöjd.

Vad gäller hus och hem så har vi äntligen fått en ny skorsten murad, det gjordes medan vi var i England och hämtade Alexa. Vi har byggt färdigt "hönshuset" utvändigt, återstår det invändiga. Vad "hönshuset" ska användas till står skrivet i stjärnorna, det blir i alla fall inte hönshus. Lutar åt att det blir ett hundhus, fast det skulle ju vara trevligt att ha ett gästhus. Vår gamla soffa har tjänat ut som övernattningsläger nu tror jag! 

Vi har byggt ny "flotte" under träden, skaffat nya trädgårdsmöbler! Jag ville ha vita fina träsoffor, övriga två i familjen ville ha sådana där moderna konstrottingmöbler. De fick som de ville! Ett runt stort bord med snurrskiva i mitten och 7 stolar. När allt kom på plats så upptäckte vi en sak vi inte tänkt på! I sofforna vi hade förut kunde ju hundarna sitta emellan oss, många är de som suttit här under träden med hundsällskap i soffan! Hundarna såg mäkta förvånade ut när allt kom på plats, var ska vi sitta?????? De kom på en lösning naturligtvis, finns ju stolar åt dem också, fast riktigt nöjda är de inte, blir inte tillräckligt nära!

Nya grindar har byggts, jag har påbörjat en stenläggning framför huset i hopp om lite renare golv inomhus. Ska försöka få det färdigt innan frosten och snön kommer.

Valpar, valpar och valpar! Helt underbara varelser som det skulle hittas bra hem till, många trevliga besök, finns så många helt fantastiska människor där ute, även om man misströstar ibland. Alla valpar har fått fina hem som håller kontakten och det är en fröjd att följa dem. En liten miss, men det redde upp sig bra till slut! 

Gamla valpköpare som kommer förbi och fikar, valpköpare som åker på semester och låter sina små grå bo här under tiden. Fullt upp att synka våra resor så att det stämmer! Härligt är det med så fina valpköpare!

Har inte hunnit med så många utställningar eller andra aktiviteter, men de utställningar vi varit på har gett goda resultat och vi visar att vi fortfarande är på banan trots att vi dragit oss undan från den helt sjuka hundvärlden med dess skitprat, mobbing och elände.

Filminspelning med TV-teamet från UK, det var en upplevelse det!

Mannens gamla skruttibangbangpickup har gjort sitt, på besiktningen förra året sa de att den bilen klarar inte en besiktning till. Vad skulle då mannen ha för bil. Han ville ha en ny pickup naturligtvis. Varför? Jo, det har han alltid haft! Men nu behöver han ju ingen pickup längre, vi har ju slutat med flisandet. Han behöver en bil att ta sig  2 km till jobbet. Han ville ha dieselvärmare, automat..... Tills sist insåg han att en ny pickup blir alldeles för dyrt, inte försvarbart! Vi provåkte Dacia Duster, jag har hört så mycket gott om dem! Efter en provtur var vi sålda, en sådan skulle vi ha! Tillbaka till bilsäljaren för att beställa, 4 månaders leveranstid! Gick ju inte, skruttibangbang fick bara vistas på de svenska vägarna augusti ut! Jag gav upp! Mannen får lösa det där tänkte jag! En dag var han till stan för tandläkarbesök och klippning, när han kom hem sa han: - Jag gick in på Skobes och köpte en V70! Precis det som jag tänkt men inte sagt, en dieselVolvo har ju alltid dieselvärmare och bättre bil får man leta efter! Så så blev det! Nu har vi 2 Volvosar på gården som står varma och goa när vi ska iväg till jobben, trots att mannen bestämt sa att någon mer Volvo skulle vi inte ha efter att vår gamla älskade Bettan gav upp förra året. 

Rest har vi gjort! Först Wien i våras för att fira Åkes 60-årsdag, sedan en tur på 10 dagar till vårt älskade UK för att njuta av landsbygden där och framförallt, hämta hem guldklimpen Alexa. Nu nyss hemkomna från en megatur i USA, 3 veckor bilade vi runt. Vi startade i Chicago, följde Route 66 så gott det gick med avstickare för att kolla intressanta saker efter vägen. Två dagar i Prescott i Arizona för att beskåda västgötaspetsar på årets National Show. Träffade några riktigt trevliga människor med ett genuint intresse för rasens framtid. Remys uppfödare var där, det gick riktigt bra för Remys släktingar. Åkte fast för fortkörning, också det en upplevelse! Som på film ni vet, rätt som det var en polisbil i backspegeln med tjutande sirener och blå/rött blinkande, en kakiklädd polis som glider upp längs bilens vänstersida! Mycket får vi vara med om! Efter hunduppehållet i Prescott reste vi vidare till de mest fantastiska platser. Allt från storstäder till de mest öde platser man kan uppbringa. Världens varmaste plats, Death Valley, 53 grader visade temperaturmätaren som mest under dagen. Världens största träd i Seqoiaskogen, Las Vegas, Hollywood.......En helt fantastisk resa. Endast 585 mil på 3 veckor, inte mycket för oss, men så tog vi oss tid att njuta av allt som finns att se.

På jobbet har mycket förändrats, jag började som trappspringande tidningsbud för drygt 2 år sedan. Jag är sedan 1½ år så kallat bilburet passbud, har egna uppgifter med transport av tidningar från bl.a Norrköping, sen ut med paket, post och tidningar till stadens industrier och butiker. Efter det får jag rycka in där det fattas folk, och det gör det. Från maj i år så delar vi också ut Brings all post, en jäkla massa post blir det. Alla klarade inte omställningen utan har slutat, en del nya börjar och slutar, ständigt kort om folk. Vi som jobbar får jobba för kung och fosterland.  Ibland är jag inte hemma förrän långt fram på förmiddagen. Har varit en mycket intensiv sommar om man säger så! Ibland har ögonen gått i kors av ren utmattning, men jag sätter på autopiloten och strävar på. Har ni inget annat för er så varför inte bli tidningsbud på nätterna? Finns hur mycket jobb som helst!

 Ja, det var vår sommar! Nu går vi in i en lugnare årstid hoppas jag! 

Vad anbelangar västgötaspetsen och dess framtid så har jag många funderingar och farhågor, men det kommer i ett annat inlägg!

 

11. jul, 2018

Våren 2018 går till historien som den mest valpfyllda tror jag! Åtminstone sedan dalmatinertiden! En sommar på 80-talet hade vi nästan 30 valpar av båda raserna. Dalmatinerna fick nästan alltid väldigt stora kullar. Det var en fröjd för ögat att se dem ränna runt i trädgården, upp och ner för dynghögen, ner i diket......alla kom när man ropade, ett långt pärlband av prickigt och grått Cool

I år var det 12 valpar fördelat på 2 kullar med 4 veckors ålderskillnad. Fantastiska små valpar som levt med familjen i ur och skur, fått matte att slita sitt hår på morgonen när hon kom hem från jobbet och det var väldigt bajsigt i kök och hall där de hade sitt nattviste. När det var som värst sa jag till min man att vi måste ha dem någon annanstans! NEJ! Sa mannen, de här valparna ska växa upp precis som alla andra av våra valpar, du vet vilka bra valpar det blir! Och han har ju rätt, men mycket jobb var det. Som tur är så går det över, de lär sig mer och mer att bajsar det gör man på andra sidan ytterdörren. 

Nu är det bara 2 små U-pojkar kvar! Under Alla Broar flyttar till sin sen länge väntande familj nästa vecka. Uti Vår Hage, Uno har inget hem ännu men det löser sig. Vi har inte tingat ut Uno för vi har väntat på att hans stenar ska komma på plats, det är de nu, men han får fortsätta att heta Uno! När vi var i England var Åska, Torsten och 3 U-barn hos urmodern Ragnhild Larsson på andra sidan sjön. Ragnhild SMS:ade mig - Jag kommer ihåg namnen på alla utom ena hanen, vad heter han? Menar du honom med en sten, han har inte fått något namn ännu, sa jag! -En sten, sa Ragnhild, Uno blir väl ett bra namn! Klockrent, sa jag! Cool

Några av valparna har stannat lite längre här på Täckhammar p.g.a nya familjernas omständigheter, vänta på semester, resa klart, fixa huset klart...... Torsten stannade tills han var 4 månader, en go pojke med en massa bus och upptåg i sinnet! Rapporter från husse Mats berättar att allt går jättebra! Andra dagen hos nya husse var han med på kontoret, nemas problemas! Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag ser och hör från mina "barn"! Vilka fina familjer de fått! Helt fantastiskt att Ni hittar oss och våra hundar och har sådant tålamod att vänta på Era små. 

Nu kommer snart en kull till! Remy och Mimmis barn! Blev så eftersom Mimmi blir 5 år i höst och måste ha sina valpar nu om hon nu skulle ha några, jag har ju tvekat hit och dit p.g.a av hennes C-höft. Men efter moget övervägande så slog vi till nu, vi får se vad det blir för små kottar! Stamtavlan blir minst sagt blandad, Mimmis pappa är en engelsk hund som bor i Finland och Remy är ju jänkare. Mimmi är 6:e generation i vår tiklinje, så det blir förhoppningsvis lite Chipsmakers i valparna. Spännande ska det bli!

TACK alla våra valpars familjer! Ni är guld värda! Hjärta