7. maj, 2017

Remy har flyttat hit

Äntligen har vi fått hem vår lilla amerikanare! Efter att ha haft flera kontakter med uppfödare i USA så hittade vi äntligen en som förstår oss och vill hjälpa till med rasens genetiska variation. Andra har inte velat av olika anledningar. Någon har inte ansett att deras valpar är bra nog att skicka till Sverige trots att jag tiggt och bett om att få köpa. Alla hundar har fel och brister, det viktiga är stammen. En del har inte ens svarat på mail osv.....

Men nu så! Paula och jag satt vid köksbordet en kväll/natt i början på mars och spånade. Tittade på valpkullar i USA. Tyvärr så har de i stort sett samma stam som i Sverige och övriga världen nu, men en intressant kull dök upp. Ska vi fråga på valparna från Optimist eller....... Ja! Det gör vi! Det visade sig att kennel Optimist innehas av en mycket trevlig och ambitiös kvinna. Hon har gjort så mycket för oss! Lagt ner så mycket tid, veterinärbesök, valpmentaltest, AHT-test, ögonlysning och inte ett ont ord om att Remy var tvungen att stanna så länge hos henne innan vi kunde hämta honom. I och för sig lite beroende på rabiesvaccinationen också, Lauras veterinär ville inte vacccinera Remy före 16 veckors ålder.

När vi frågade på valp så fanns det två hanar kvar, en med vita tecken och så Remy. Vi blev förtjusta i den med vita tecken, det är ju så fint! Men förnuftet sa Remy. Laura gjorde AHT-testet på valparna utan att vi krävde det! Bara det! Innan resultatet av testet kom tillbaka från UK så var vi tvungna att bestämma vilken valp vi ville ha eftersom Laura var tvungen att börja förbereda valpen för resan till Sverige. Vi sa då Remy! När testsvaret kom så visade det sig att vi gjort ett turligt val, Remy var CLEAR och hans bror CARRIER. Ibland så......

Sen kom äntligen dagen då vi satt på planet till Chicago, min man, min son Nisse och jag! Vi tar vara på varje ursäkt för att få ge oss ut och resa! X-mågarna Magnus och Ragge tog hand om det här hemma! Guld värda! Att Remy skulle skickas i en låda alldeles ensam på en resa som kan ta ända upp till 2 dagar var definitivt inte aktuellt!!!!

Vi hyrde en bil och for runt 150 mil och kollade över Wisconsin, Illinois och lite av Minnesota. Åt gott, sov gott och träffade trevliga människor.

På tredje dagen hämtade vi Remy hemma hos en mycket trevlig Laura och hennes hundar. Laura är en gammal avdankad dalmatineruppfödare precis som jag! Två mycket sociala och trevliga dalmatiner fanns i huset. Remys mamma, pappa, en syster och äldre syskon visade sig vara glada och framåt. Remys mamma Mia var en lite mindre kopia av vår Hottis. Kunde inte bli bättre! Vi gick igenom alla papper och gjorde upp affären. Inte en dollar extra ville Laura ha för allt extra hon gjort för Remy!!!! En sann rasentusiast!

Jag har själv tingat valp under senare år av annan ras, men avbokat! När jag bett om att valpen ska få stanna ett par veckor längre hos uppfödaren p.g.a någon resa vi ska göra, så har det blivit väldigt gnälligt! Dagar har räknats och inackorderingsavgift har krävts. Det är definitivt inte min stil och kanske skulle jag ha svårt för en vidare relation med den uppfödaren. Jag vill känna tillit till den jag köper hund av, ett hundköp är inte bara en affärstransaktion och sen poff.

Nåväl, Remy skötte sig perfekt under hemresan! Nyfiken, glad och pigg. På Chicagos flygplats var det många som ville gosa med honom, människor av alla möjliga nationaliteter. Flygvärdinnorna höll på att dö sötdöden lät det som, Remy fick extra välkomstjoller och också hejdåjoller när vi klev av. Remy sov i sin väska under flygstolen framför mig, när det vankades mat vaknade han och sa till att han ville smaka. Det fick han, ost och skinka slank ner. Sen sov han igen! En kanonkille! Och ingen av medpassagerarna uttryckte något missnöje över att resa tillsammans med en hund.

Var lite nervös för tullen, var alla papper i ordning? Hade inte behövt oroa mig! Tulltjänstemannen frågade var vi kom ifrån! - Chicago! Jaha! Då är det så här att ni ska betala moms eftersom ni kommer från ett land utanför EU. Ok, sen var momsbetalningen i fokus, tror inte han tittade alls på alla våra veterinärpapper och jordbruksverkspapper som vi jobbat så med att få i ordning. Men det var ju tur att han håvade in 3300:- till svenska staten! {#smileys123.tonqueout}

Sen blev det att hämta Bettan på bilpensionatet Alfa och styra hemåt! Stopp på Mc Donalds i Enköping för mat, Remy skötte sig galant naturligtvis! Hemma träffade han alla kompisar och allt är frid och fröjd!