11. jul, 2016

Etik och ansvar

Väldigt vad min blogg är välläst! Kan inte förstå det! :-) Ibland kan jag läsa på FB om min blogg med kommentarer som att jag inte skulle vara helt frisk mentalt! Sådant kallas härskarteknik! Är vanligt förekommande bland politiker och andra som anser sig stå över vanligt folk!

Var på utställning i Alfta i helgen! Fint väder och trevligt sällskap hade jag. Träffade på ett par familjer som funderade på att köpa västgötaspets. Trevliga människor som uppskattade mina glada och positiva hundar. Frågor ställdes om min avel, röntgade jag mina hundar? Ögonlyste jag dem? Var de bra mentalt mina hundar? Osv..... intresserade och pålästa människor. Jag har ju lite svårt för det där med att pracka på folk mina valpar, så jag svarade återhållsamt och sakligt utan några överord. Hoppas de hittar en trevlig västgöte i framtiden.

Träffade en uppfödare med många många framgångsrika år bakom sig, en trevlig människa som också har ett förtroendeuppdrag på SKK. Vi kom att prata om vilket ansvar det innebär att föda upp hundar som ska säljas till familjer med förhoppningar om en frisk hund som ska följa dem genom livet i kanske 15 år.

Vi var rörande överens om att mentalitet och hälsa är det allra allra viktigaste! Tullar man på det så kan det gå riktigt illa. Om en hund inte faller domarna på utställningar i smaken, det kan den leva gott med. Men om den drabbas av diverse sjukdomar i leder och rygg, allergier, ögonproblem, mentala problem m.m.m då får det många gånger väldigt tragiska följder för ägarfamiljen och naturligtvis hunden själv.

Som uppfödare har man ett enormt ansvar anser jag! Det är en uppfödares plikt att göra sitt allra bästa för att hunden ska få alla förutsättningar för ett gott liv. Ibland räcker inte alla ansträngningar till, men då ska man kunna känna att man gjorde sitt yttersta för att det skulle bli bra.

Därför är det för mig en gåta varför man som uppfödare undviker att t.ex ögonlysa med motiveringen: Om min hund har retinopati då får jag inte lägga ut mina valpar på Köpa Hund, så glöm att jag tänker ögonlysa! Varför inte tänka: Nu ska jag ögonlysa min hund för att veta att jag inte avlar på retinopati eller om jag väljer att göra det inte parar min hund med en hund som har retinopati.

Varför höftledsröntgar man inte för att veta om hunden har höftledsdysplasi? Om man röntgar och vet kan man undvika att para två individer med höftledsdysplasi med varandra.

Varför väljer man att avla på en hund med allergi? Allergi är fruktansvärt plågsamt för hunden och ofta livsförkortande. Allergi är också väldigt ärftligt och svårt att avla bort.

Varför väljer man samma blodslinjer att avla på hela tiden? Det finns fortfarande en del att välja på! Var tänker man hitta udda blod om bara ett par generationer? En annan ras eller?  

Det finns många varför, och hur jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte!

Är allt bara business? Känner man inget ansvar gentemot valpköparen och valpen? Är det kanske en affärside´, ju kortare liv våra hundar får desto fler valpar får vi sälja.

Är allt bara en fråga om trevlig gemenskap utan krav och engagemang för rasens bästa? En gemenskap som går ut på att dunka varann i ryggen och blunda för de utmaningar vår ras står inför? Nåde den som påtalar att allt kanske inte står rätt till!

Nu kommer min mentala hälsa ifrågasättas igen av de PK-fyllda individer som inte förstår min oro för vår ras framtid! Jag bjuder på det! Jag vet att det finns uppfödare som delar min oro men som p.g.a grupptrycket inte vill göra sin röst hörd utan jobbar på i tysthet. Heder åt dem!