27. jun, 2016

Olika falla ödets lotter!

Jaha, då har Åskas mage avslöjat sitt innehåll! 3 pojkar och 3 flickor, alla med svans som sig bör när båda föräldrarna har svans. Fantastiskt fina och pigga valpar!

I maj hade jag 4 tikar här för parning. Mina hanar kämpade på! Två av tikarna gick inte att para, de kom aldrig i höglöp. En av dessa tikar har varit på fertilitetsutredning och är helt enkelt inte fertil. Den andra ska prova igen nästa löp. En tik blev parad efter flera dagars försök! Verkar nu när det närmar sig valpning inte ha några valpar i sig. Den fjärde tiken fungerade normalt och det blev två parningar. Om det blir valpar vet jag faktiskt inte ännu. Efter denna pressande tid bestämde jag mig för att aldrig mer ta parningstikar. Jag är av den sorten att har jag åtagit mig något så vill jag att det ska lyckas och att alla ska bli nöjda. Man kan ju inte säga att en tik av fyra är något gott resultat. Men nu har jag redan lovat att ta emot ännu en parningstik i veckan som kommer! :-)

Jag vet att jag inte kan göra något åt att tikarna inte fungerar, men jag vill ju så mycket!

Lite skrämmande ur min synvinkel är denna utveckling! Om man följer sociala medier så ser man hur uppfödare försöker få sina tikar dräktiga eller få ointresserade hanar att para. För mig är det och har alltid varit en mycket viktig del i aveln att bevara hundarnas fertilitet. Hundarna ska kunna para sig själva och med stor energi. Här förekommer aldrig några tvångsparningar eller hemmainseminationer. En hund som inte kan föröka sig naturligt har inte i aveln att göra hur bra den sen är i övrigt.

Straffet för denna min avel kommer ibland! Minsta miss med någon dörr eller grind kan resultera i tjuvparningar. Det har hänt några gånger att jag fått åka och spruta tikar som har haft oönskat umgänge. Det är ett ögonblicks verk när hanarna är driftiga och tikarna villiga.

Denna gång så har Tristan och Åska ordnat saken utan att jag märkt något! De bodde ihop när Åska börade löpa, förmodligen delade jag på dem för sent! Förstod först när Åska började bli rund om magen att något oplanerat var på väg och då var det för sent att spruta. Eftersom jag är en ärlig person, kalla det dum om du vill, så har jag berättat för en del vänner. Jag hoppas de skojade men fick faktiskt rådet att "hitta" på en lämpligare hane. Jag har ju några stycken! :-) Men som sagt jag är en ärlig person och står för och tar ansvar för min uppfödning. Då är det inte så bra att "hitta" på en stamtavla, jag vill att allt ska vara korrekt för framtida avel.

Det ska bli väldigt intressant att följa dessa valpar, de har en hel radda av fantastiska hundar i stamtavlan. Friska, långlivade, fertila, mentalt starka individer som jag hoppas kommer gå vidare i dessa små. Jag måste naturligtvis behålla minst en av valparna!

Pappa Tristan är en glad skit som inte bangar för något, dessutom ser han inte illa ut. Han har tyvärr B/C på höften men hans bröder har B. Ögonen lyste vi förra veckan och de var fina, han har gjort ett fantastiskt BPH helt utan skotträdsla. Han har gjort vallanlagsprov med betyget Mycket goda vallanlag. Tristan är ung och inte beskriven ännu men det kommer det också.

Mamma Åska är en fantastiskt duktig liten tik, hon har en mamma, Kurva, som är outstanding vad gäller mentalitet och det verkar gått i arv. Åska har A/A höfter, ögonen är lysta i år utan anmärkning, hon har gjort ett BPH att vara stolt över, ingen skotträdsla, testledaren frågade om hon var döv. Åska fick Mycket god typ på exteriörbeskrivningen.

Mycket skryt här! Men jag skäms inte för att jag är stolt över mina hundar! När jag ser vad som går i avel och vilka kombnationer som görs i västgötaspetsrasen så kan jag inte vara annat en stolt över mina små grå. I min värld är inte denna tajta kombination värre än alla dessa dussinkullar som fortsätter att produceras världen över.

Enligt SKK:s sätt att räkna är inavelsgraden på denna kull 12,5%. Enligt det sätt där man går tillbaka till rasens founders, ca 30 generationer, så är inavelsgraden 33,64.Mina kullar brukar i allmänhet ligga på 23-24%, väldigt lågt för rasen. Detta tack vare att jag avlar brett genetiskt med så många udda hundar som möjligt. Rasens snitt ligger på runt 27%.  Flera av de idag utannonserade kullarna som visar upp inavelsgrad runt 0-7% ligger i själva verket på nära 30% back to founders. Särskilt en uppfödare har kullar som ligger på runt 30-33% trots att föräldradjuren inte är syskon eller liknande.. Detta p.g.a att det är hundar som är väldigt mycket besläktade med övriga världens västgötaspetsar. Det här med inavelsgrad 0% är inget att skryta med, det är tvärtom väldigt missvisande! Back to founders säger mycket mer om hur det verkligen ligger till.

Jag med flera ser nu hur ett antal uppfödare sprider dessa enormt besläktade hundarna över hela världen! Ska vi hitta något annorlunda är det väldigt bråttom nu! Snart är hela världens population bestående av samma linjer.

Finns ingen ursäkt för att ens hundar lyckas med tjuvparningar! Det brukar i munnen på andra heta "dålig hundhållning", jag vet! Men de som har flera hanar och tikar vet hur lätt det kan hända! Och som sagt jag är fullständigt ärlig med detta, myglar inte!

Jag ville bara förtydliga att allt är inte svart eller vitt!